Reklam bör ha en tydlig uppgift. Företrädesvis att bidra till ökad lönsamhet för annonsören, men i vissa fall kan den också tjäna ett opinionsbildande syfte; propaganda. Vad Postnords julfilm har för uppgift är för mig obegripligt: Vill man bli tyckt synd om? Eller vill man framställa sig själva som aningslösa idioter?

"Det här var sagan om en tomte. Men det kunde lika gärna ha handlat om oss." Nähä, hur då? Att Postnord förväntas dela ut försändelser fem dagar i veckan, året runt, ligger väl liksom i verksamhetsuppdraget, även om den nytillträdde VD:n nyligen uttryckt en önskan om att begränsa detta – tydligen oerhört betungande - uppdrag. (Vem vet, kanske den interna visionen är att likt tomten bara behöva jobba en dag om året?). 

Att Postnord som rikstäckande logistiker med mer än 370 års erfarenhet, inte lyckats
hantera den växande e-handelsaffär som man sedan början av 1990-talet rustat för och sett som den blivande kassakon (jag vet detta eftersom jag jobbade på Posten AB:s huvudkontor då), är smått tragiskt. Och hur hanterar man då detta misslyckande? Jo, man går ut och urskuldar sig; kraven är orimligt höga, men trots det ska vi liksom den fiktiva jultomten spotta i nävarna och göra vårt bästa för att lösa den på oss pålagda bördan.

Läser man Postnords VD:s senaste uttalande parallellt som man betraktar årets julfilm så ser man ett kommunikativt förvirrat företag träda fram. I nuvarande situation borde ju det bästa rådet vara att följa det gamla ordspråket "Tala är silver, tiga är guld." Bestäm er vad ni vill och kan erbjuda marknaden, se till att ni har en fungerande lösning. Därefter kan ni börja tänka igenom hur reklam på bästa sätt kan hjälpa er bidra till en ökad lönsamhet. Den här filmen, trots sina hantverksmässiga kvaliteter, är inte ett sådant sätt.

Jan Lindforss, account director, Garbergs

Källa: Resumé